Vi såg på den nya programserien "Renskötarna" igår och vi pratade länge efteråt. Det är fascinerande och vackert med vår samiska kultur. En rikedom får man väl säga. Men så kom vi in på frågan om etnicitet. Ett nästan minerat område. Hur mycket ska sådant betonas och vad leder det till? Samer är samer och svenskar(eller norrmän eller finnar eller ryssar). Jag är bara svensk. Och jag saknar fullständigt vilja och ork och strävan att på något sätt definiera denna svenskhet. Än mindre att uttrycka den på något särskilt sätt. Jag säger däremot ofta att jag är socialist. Och jag diskuterar gärna min kristna tro. Men att diskutera svenskhet känns skumt på något sätt. Och ärligt talat, sånna diskussioner verkar mest skapa problem. Exkludering ligger genast på lur. Definition genom negationer verkar ligga närmast till hands. Inte det och inte det och inte det osv. Och vad ska det leda till? Det är den stora frågan. Nej, det går aldrig att få någon rätsida på det där. Ändå är det tydligen populärt i vår tid. Att diskutera detta, menar jag. Det kanske är något viktigt jag missat...

jag tecknar dej på
   min kropp var dag och
tårarna, tårarna
  kommunicerar allt det
   där som blir för
   banalt att formulera
  men
  kanske är det inte banalt
  kanske är det just sånt vi behöver
   för att vara...

Allt det vackra
Allt det smärtsamma
Allt smått
Allt stort

som finns som är

Jag har en salva med
   vilken jag smörjer
mina spruckna fötter
Den är gjord av kåda
      och bivax
Salvan är i fast form
 Man
får skrapa med nageln
Den doftar
   skog och svunna tider
Jag tänker tro på salvans
   läkande kraft...

Anad

Att omfatta på ett
     annat sätt...

  ...utan saknaden och
       med torkade tårar

    närvarons
            snäva
                 tolkningsramar
              gör det
                  svårt att
              riktigt fånga i
                  tankens elektronik

      Anad dock
            men inte mer...

utgångspunkt

Saknas hållfast

      utgångspunkt

  och allt bara

    rusar mot oss

  och bort 

      från oss

          ja

Då kan man 

     uppenbarligen

 komma till vilka

   vrickade slutsatser

         som helst...

berusning

Nu är du full igen!

    Ja Herre

Precis som Din Noa
    eller
Bröllopsgästerna där Du
gjorde vatten till
     Vin
   Och
Jag anar Din närvaro
       var jag vänder min
     Blick
   Överallt!

Dessutom tycker jag nog
    att full är ett väl
  starkt ordval
     Berusad är bättre
Av
   Grönskan
Av
    Livet
        och lite vin....

gammal

Ja, Gud
  Det är inte lätt att
        vara gammal
       och
Det är inte lätt att
          vara ung

Det är väl inte lätt att
   vara medelålders heller
men
   Dom verkar inte
     fundera så mycket
   på det
    Dom har ju så mycket
          omkring sig
      Det får man förstå
men
   för oss andra

   hur ska det bli
   hur blev det
   vart tog livet vägen och
   vart är allt på väg
   vad ska jag göra idag
   vad gjorde jag igår
   Aj, jag har ont i mina tår...

granarna i skogen

Om varje mikrosekund
i varje enskild punkt
   på jorden
återskapas på en
   stor widescreen
vid universums yttre
    gräns...

betänk dock att
det också går en rät linje
från jordens medelpunkt
genom alla punkter
   på vägen

och
likaså går samma
  linje andra vägen ju

det finns givetvis många
utgångspunkter och linjer men
i detta fall tar granarna i skogen
ut riktningen...

Du måste
   samla upp allt
Lova!
Det är för smått
Det är för stort
Det är för vardagligt
Det är för obegripligt
Men vårt
Du måste!
Du måste...
Lova!

Broderade
     Handflator
Fållade
      Fotsulor
Nötta
       Textilier
 från en annan
            tid...

drömmar...

Kropp ända in
i cellerna
          och innanför
inkapslad historia

     sen

Hon ser
trädet där
hennes son
avslutade sitt liv

ser och ser och ser

Och trädet
också det inkapslat
i årsringar i stumhet

Tröstar mig
in i drömmarna
drömmar som
ser det

Omöjliga

inkapslad också jag

förklaringar

först skriver jag
med
     osynligt bläck
sedan
     över det skrivna
en
     förklarande not
i
      varmt blod...

matematiskt

Att förminska

      och att förstora

   Allt

Två ekvationer

      Måste bli en!

En Formel

      som Stämmer

En som ställer

      människan i 

     alltings centrum

Hon kan lösa den!

     och därmed

Lösa ut sig själv...

stormvarning

Givetvis styr de som styr
   inte över allt det som skall styras över

Tvärtom handlar det om
    navigationskunskap i ständigt nya
          och okända farvatten

Förhoppningsvis ingår ideologi,
     kanske uttryckt i ord som "solidaritet
           och rättvisa", i sådan kunskap

(Hallå! Håll hårt i rodret!)

När ideologi och folkviljor blåser
     åt olika håll tonar de verkliga oros-
           molnen upp sig

Stormvarning med orkanstyrka i byarna

Gud, ta oss till lugnare vatten!

vågrörelser

färgerna tog över
nyanser i oändliga
kombinationer färgerna
på tingen runtomkring
oss en grå vägg blev
utgångspunkt för
evighetslånga diskussioner
där nästan ingenting
kunde preciseras bara
övergå i de vågrörelser
vi alla påstås vara en
del av...

Asylpolitik

Hälsar på svärfar. Han är gammal och trött. Har ont.

Läser DN

Läser Richard Swartz kolumn

Så j-a dåligt!

En jmf mellan en skalbaggsräddare

  och svensk asylpolitik

Avslutar med "...inget är längre som förr."

Typ att hela vårt engagemang

     över en natt i grunden 

    förändrats

Att vi liksom lägger oss till-

     rätta på en varm strand

   och drabbas av en

     kollektiv minnesförlust

Jamen, så dumt!

Så är det inte

Det finns de som vill

    och det finns de som

   verkligen inte vill

Det finns de som

     aldrig brytt sig

Det finns de som börjar

    bryr sig

På båda sidor

Det finns de som långsamt

    börjar få upp ögonen

   för ett och annat

Han vill verka smart

   den där Swartz

Han är inte smart

Inget har förändrats

Allt förändras

Hela tiden

Attityder förändras

Men inte över en natt

Långsamt och kusligt 

   förändras de

Så är det...

minnen

Den första människan
    ägde ingen barndom
    inga minnen fanns där
men så gick en dag och
   en till och
han sa: "I går och i förrgår
    träffade jag hundar och
   flodhästar och en orm.
     Träden är gröna och
     solen skiner. Jag undrar
    vad jag ska hitta på i morgon?"

Den andra människan
   bär allt på sina axlar
  och hans tankar blöder...

Folkvett

Jag har rätt bra ordning på mina lektioner. Det är inget skryt. Vi har en förhållandevis lugn och harmonisk skolmiljö hos oss. Och slöjden är en gräddfil. De flesta elever gillar att komma hit…

Men. Ibland får jag allvarstillsäga. Eller. Ofta räcker det med att jag stannar upp och låter blicken tala. Vi vet ju båda vad som är OK och inte är OK.

Jag tycker faktiskt skolan är rätt bra på det här. Vi har en värdegrund som vi jobbar utifrån. Den innehåller egentligen bara självklarheter. Sånt som alla kan skriva under på. Visst. Ibland blir det större konflikter. Allvarssamtal. Och allvarssamtal igen. Föräldrakontakt. Kanske sitta på möte med både rektor och kurator. Så jobbar vi. Och vi håller på och håller på och håller på… och mitt i allt detta sker något. Skolan fostrar. Fostrar i folkvett…

Konceptet är nog rätt framgångsrikt egentligen. Jag träffar gamla elever. Dom hälsar och är trevliga. Dom jobbar eller pluggar och beter sig som man kan förvänta sig. Även de som varit ganska jobbiga under sin högstadietid, ja, särskilt dom faktiskt, brukar hälsa och vara trevliga…

Tänk om man kunde applicera metoden i större sammanhang…

”Hallå! Afghanistan, lägg ner det där! Nu!”

”Ungern! Jag kommer att ringa dina föräldrar! Så där gör man bara inte mot medmänniskor i nöd!

Sverige! Sverige! Hur tänker du nu…?”

”Syrien, nu har det gått för långt! Nu slutar ni upp! På en gång!”

Nej, så kan man inte skriva. Det handlar ju om folkmord. Obeskrivlig grymhet. Onämnbar ondska… Finns framtid ljus? Lyser någon hoppets stjärna? Någonstans…?

Aktuellt tog oss med till Bernie Sanders hemstad igår. Man intervjuade folk på gatan. Han har tidigare varit borgmästare där och man gillar honom. En sa: ”Han kallar sig för demokratisk socialist, men egentligen handlar det bara om sunt förnuft.” Hmm. Sunt förnuft = demokratisk socialism. Kan vi hoppas på USA till hösten? Ja, ja, vi får väl se. Och så får vi hålla på och hålla på och hålla på. Med fostran i folkvett. Med sunt förnuft. Med uthållighet… 

som alla
osagda ord
bland den
slagrördes tårar
träffar din
blick min

Jag skrev att
du är modig
men någonstans
tog vägen över
Valet var kanske
knappt ett val
och i vilket fall
styrt av annat
än mod

Men Du
lyft ditt huvud
låt din blick
tränga genom töcknet
du står där du står
och vägen är
den rätta...

80.000

En djup känsla av obehag. 80.000 ska ut! Ut ur landet. Hårdare tag, tack. Någon säger till någon "Här får du inte vara." "Se så, iväg med dig." Vem ger rätten? Vem äger landet? Det är något "under ytan" som skrämmer mig...

Jag begriper att vi i denna onda värld behöver samhällsstrukturer. Fungerande system. Och jag förstår att de kan överbelastas och krackelera. Men så är inte fallet. Bussen kommer. Morgontrötta ungdomar går på. Solen går upp. Arbetslösheten sjunker. Ekonomin fungerar. Landsbygden får nya arbetstillfällen och ansikten...

I skolan är det trångt i matsalen. Och vi funderar på vilka av de nyanlända som kan komma ut i klass. Vi har många frågor och funderingar. Vi pratar om nya saker på våra studiedagar. Men. Det är fart och fläkt. Vi får lösa problem. Tillsammans. Vi lever plötsligt mitt i något istället för i utkanten av allt...

80.000 ska ut! Ord skapar. Och dessa skapar oro och ont i magen. Kan vi inte skapa med andra ord. Typ "öppna-era-hjärtan" ord. Det är sådana vi behöver nu. Vi kan! Vi vill! Det är spännande! Vi gör rätt!

Här om dagen hade jag tre språkstödjare med på en lektion. En tandläkare, en jurist och en kvinna utan utbildning från Afghanistan. Henne har jag lärt känna lite. Hon har vikt ner slöjan och hon vill lära sig simma. Jag frågade henne "Vad är annorlunda här? Jämfört med Afghanistan, menar jag?" Hon tittade på mig och svarade med ett ord. "Allt!"

Jag har märkt en skillnad
Jag är slöjdlärare i årskurs 3-9
Vår kommun tar emot
        många flyktingar
I de lägre åldrarna pratar
      barnen av olika härkomst
        med varandra
Det sker naturligt
Pratar och leker
Jag tror det är det som
       kallas integration
Högstadieeleverna däremot är
      blyga
Blyga och tuffa och osäkra
Där är gränserna tydliga
Mörkhyade vid ett bord
Bleka vid ett annat
I matsalen
Man rör sig i grupper
Vi lärare säger "Prata!"
Men
Det är svårt
    JÄTTESVÅRT....     LÄSKIGT
Och
Man säger att integrationen
         fungerar inte
Det är JÄTTESVÅRT säger man
Det går ALDRIG säger en del


Stadsministern säger: "Sluta vara osäkra tonåringar!"
Kungen säger: "Väx upp och bli lite barnslig vett ja"
Jan Guillou säger: "Våga! Prata! Lek!"
Jag säger "Ja, men prata då!"

stängda dörrar

Tiden stänger dörrar
Läser gammal poesi
      som bekräftar tesen och det
Känns bra
Vill inte ha det på något
       annat sätt det
Skulle bli patetiskt
I tanken kan jag glänta
       på en och annan
Det räcker så
Mer än väl...

Nu är det dax igen...

2016 - ett bloggår.

Varför inte. En dagboksform som har sina fördelar. Alltid tillgänglig och läsbar. Kräver en viss självcensur och eftertanke i formulerandet. Märker att det är klart roligare och tillgängligare att återvända till gamla bloggar än till handskrivet. Det blir väl som vanligt. Spretiga funderingar och infall. Lite poesi. Lite politik. Lite vardag. En och annan bild. Och bara när lusten infinner sig...