a very litle place in the gorgeous cyber-space with some theology and sadness, economy and madness, poetry and gladness, for the urban mankind...
onsdag 12 oktober 2016
Vi såg på den nya programserien "Renskötarna" igår och vi pratade länge efteråt. Det är fascinerande och vackert med vår samiska kultur. En rikedom får man väl säga. Men så kom vi in på frågan om etnicitet. Ett nästan minerat område. Hur mycket ska sådant betonas och vad leder det till? Samer är samer och svenskar(eller norrmän eller finnar eller ryssar). Jag är bara svensk. Och jag saknar fullständigt vilja och ork och strävan att på något sätt definiera denna svenskhet. Än mindre att uttrycka den på något särskilt sätt. Jag säger däremot ofta att jag är socialist. Och jag diskuterar gärna min kristna tro. Men att diskutera svenskhet känns skumt på något sätt. Och ärligt talat, sånna diskussioner verkar mest skapa problem. Exkludering ligger genast på lur. Definition genom negationer verkar ligga närmast till hands. Inte det och inte det och inte det osv. Och vad ska det leda till? Det är den stora frågan. Nej, det går aldrig att få någon rätsida på det där. Ändå är det tydligen populärt i vår tid. Att diskutera detta, menar jag. Det kanske är något viktigt jag missat...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)