två vägar...

jag tänker på

hon och hon

hon poeten
som i flera år
skört och brutalt har
förkunnat tvåsamhetens
frälsande krafter och
som nu varsamt och
andlöst vackert,
med någon vid sin sida,
fortsätter driva
sin bräckliga tes

och jag tänker
på

hon pedagogen
som ser de
många och
hela livet som
från en nunnas
omedvetna och
avhållsamma skönhet

stor
kärlek till båda

(hon och inte henne - poesi är poesi!)