Jag känner en

     professor i fysik som

        lutat sig in över

   det svarta hålets kant

På sin wihteboard har 

   han, efter nattens alla ekvationer,

    ringat in en formel han

 i det tidiga morgonljuset är

          på väg att förstå…

Jag kände en 

      ekonomiprofessor som

         som alltid gick 

    baklänges

Han föll utför ett stup

   (det kunde man ju räknat ut)

       han är död nu

Frid över hans minne!

Jag känner en trollkarl

    han reser runt i 

   landets små kommuner

Han trollar fram tillit

   och en lite annorlunda 

  form av kunskap

Han ler och säger:

  "Jag gör ju bara mitt jobb"

     

Jag känner en liten flicka

   hennes tidiga minnen från

      krigets fasor är på 

väg att blekna…

Hon skrattar när hon
   ser trollkarlens konster

hon håller sin mamma i

     handen och viskar:

           "Vi har ju varandra"