fel saker...

fel saker
håller mig vaken
fel tankar som
drar åt fel håll

borde vara tillfreds
med tillvarons
reella tillstånd

borde vibrera
i takt med tid
som är...

vemodsvår...

du hade en biljett
jamen, du hade så många
(sommarens alla konserter!)
men
han
tog dem och drog
och
du
blev liten kvar
i allt du aldrig
kan lämna
jag
säger
inte att du vill
det tror jag inte
jag
säger
bara att alla investeringar
gick upp i rök och världen
visst
krympte
en smula...

efter drömmen...

jag vaknar efter en
underlig dröm och
tänker

kan jag bli
tokig
på
riktigt genom
tankar genom
att tänka tankar
tänka
hela vägen ut...

manipulerad av
mig själv kanske
in i ett dvaldrog-
liknande tillstånd
av instängd och
väl dold tokighet...

kan jag sen
kontrollera detta
tillstånd genom
att bara vara...

eller
be an idiot!
ett dumsmart
franciskusmode

dum      smart

så dum så man är
smart lura djävulen

tänk ett steg till...

två andra...

Jag tar ett sidospår idag       eller 2

Det kanske tar hela veckan       eller resten av livet

Det handlar nämligen om 2 människor

Den ena försöker, utan att veta om det,

FÖRSTÅ SIG PÅ SIG SJÄLV

Den andra, som glömt bort sig själv, försöker

BEGRIPA SIG PÅ HELA VI(L)DA VÄRLDEN

två vägar...

jag tänker på

hon och hon

hon poeten
som i flera år
skört och brutalt har
förkunnat tvåsamhetens
frälsande krafter och
som nu varsamt och
andlöst vackert,
med någon vid sin sida,
fortsätter driva
sin bräckliga tes

och jag tänker
på

hon pedagogen
som ser de
många och
hela livet som
från en nunnas
omedvetna och
avhållsamma skönhet

stor
kärlek till båda

(hon och inte henne - poesi är poesi!)

frågor...

gjorde
    hens
  relation med dej

något

   som gjorde något med,
     eller t.o.m. möjliggjorde,
                            din och min

fasa i tanken
ruelse och ångest

     djup vänskap
  kan (ska?) lösas upp i
          ingenting

      tid som äter

vad måste en ny situation
     göra med oss?

      tid som äter
        tid och händelser
             som äter oss

vi kan börja
vi kan knappt börja
vi kan inte fortsätta...

föll lite...

något av

     magin och 

            skimret försvann

men också

      en del av mörkret och
                           osäkerheten

om

    det nu var mörker

 det kanske bara var
       något annat fånigt...

hursomhelst

            han sparkade undan
        fötterna på några av oss

   vi reste oss förvisso
        och borstade gruset av våra kläder

lite undrande, lite desillusionerade och
                   kanske....lite klarsyntare

    sorgen ska väl mjukna, ilskan lägga sig
              och hoppet står och faller nog
                  inte med honom (den gode vännen)