Hos Johanna
Tranströmmer. Jag vet vad det är! Förskjutningen. Medvetandeförskjutningen. Försynta vägskyltar pekar ut förundrans små grusvägar. Kompassnålen mot öppna vatten. Vinden. Medvetandet. Staden. Himlen. Gränserna. Att finnas. Att vara till. Att bli medveten om detta märkliga…
"Och på kvällen ligger jag som ett fartyg
med släckta lysen, på lagom avstånd
från verkligheten, medan besättningen
svärmar i parkerna där i land."
(ur Klanger och spår, 1966)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar