Jag har bloggat sen 98. Först på egna sidor. HTMLknåpande. Det var kul. Nytt och kul. Sen, efter några års paus, på AB tills dom la ner. Funderade på om jag skulle lägga ner för gott. Det är det där med motiven. Varför? Vad har jag att säga? Och så det där som alltid finns i luften. "Är det för du vill synas?" Och bakom det lite jante. "Tror du att du är något, eller!"
Men.
När jag nästan har bestämt mej. Nya infallsvinklar. Jag hittar några bloggar jag tycker om. Som den här t ex. Och så vet jag plötsligt vad jag behöver. Något vi faktiskt kräver av ungarna i dagens skola. Reflektion! Stanna upp. Fundera. Bromsa det flyktiga förbiilande s.k. livet en smula. Försöka iaf. Och bloggen är väl därvidlag det nästan perfekta formatet…
Dessutom. Om jag vill läsa vad andra skriver blir det ju lite som att betala tillbaka. Bloggar finns för att vi vill dela. Människan kommunicerar. Jag också…
Och så som sagt formatet. Jag gillar att skriva utan för stora ambitioner. Jag är för splittrad och rörig för att hålla ihop något större. Har nog inte begåvningen för. Och jag gillar att fota…
Den här omgången ska jag försöka fokusera mer på skolan som är min dagliga arbetsplats. Jobbar som slöjdlärare. Nya läroplanen, unga människor, skapande processer är väl bra utgångspunkter. Tillsammans med det där flyktigt framrusande s.k. livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar