hemlös...

Har morgonvandrat i Göteborg. Kom förbi ett litet fik med tidningen Faktum i fönstret och gick in för att köpa ett ex. Göran Greider i hatt prydde omslaget. När jag frågade efter tidskriften undrade de hur många jag ville ha. Det visade sig vara Faktums redaktion där de hemlösa kommer för att hämta sina tidningar. Nej jag är ingen säljare. Jag ville bara läsa Grejders julbudskap. Vi log åt missför

ståndet och tjejen bakom disken tyckte att jag skulle handla av en av försäljarna som satt och drack sitt morgonte. En stor mörkhyad man som passade på att kränga en kalender också, och ge mig Guds välsignelse. På engelska. Kändes nästan lite bra att bli tagen för uteliggare. Vi är bara människor allihop. Små. Köp Faktum! (eller Situation Stockholm). God Jul!

ord faller...

egentligen är det här
en liten undersökning
om hur ord faller
genom ett system
hur de formuleras
och hur de tas emot
hur de förstås och
hur de inte förstås
och förståss hur de
missförstås

ord...

tågfönster

trötta ögon
mot
landskapsdunkletdunket
   bakgrundsfilter
    bakgrundsflimmer
i osorterad
          s.k. vakenhet

dialog

ord bilder ord
önskningar landskap
önskelandskap

i någons hjärna

   blir

      på ett språk
         på ett klot

en mening      eller två
på ett papper

som       i morgondiset

   virvlar sig tillbaka in

nödvändigt...

orden ger mej den
   distans jag behöver
till mig själv
   och hela världen

somna in...

är slöjd viktigt? känns som ett stort avstånd. i tid och rum. göra med händer och verktyg. skapa. i en tid då allt serveras. då allt finns. färdigt och finare. märker ovanan att hålla i en kniv en såg en tång. man blir trött och tröttnar. ska vi låta slöjden dö? pensionärerna brukar komma en kväll i veckan. dom fortsätter. men nästa generation? och nästa? ska slöjden få somna in... med pensionärerna... 

jagad...

tänker att jag ska reflektera. fundera. skriva några rader. här. om skolan. mina dagar. men. jag hinner ju aldrig! så mycket jagar hela tiden. klockan är nio. jag är trött. jag försöker imorgon...

skoljogg...

...på Sveriges vackrast belägna skola.

slöjd...

Metall. Vi tillverkar krokar. Och lite annat. Lär känna, får kontakt med metaller hämtade ur jordens djup. Järn, mässing, aluminium, tenn. Vi smider och klipper. Nitar och formar. Borrar. Stansar. Färgar och putsar....och funderar. Lär oss gör vi ju hela tiden. Upptäcker. Hela livet håller vi på. Bör vi...

från varje vinkel...

   Kan någon se

    från varje vinkel

            varje sekund

också in i djurs och människors

           hjärnor

  och där emellan

            varje

                tomrum


     han är     där

                     här

under pälsen...

   
      fet fiskhud

         ger grizzlyn

      det lugna ruset


           under pälsen

                      välbehag

anteckningar…

VÄRDEBAS

den gamla diskursen

icke-segregering

social utjämning

jämnlikhet

generell medborgarkompetens

offentligt utbildningsansvar

den nya

individuell valfrihet

föräldrars utbildningsansvar

skolans effektivitet

individuell kompetens

konkurrens

från 

"public good"

till

"private good"

förskjutning i tidsandan:

"Skolan är och förblir en nyckel till att avskaffa klassamhället" (Palme, 1968)

"Samhällets mål är inte att förverkliga någon särskild idé helt vid sidan av vanliga människors livsvillkor…Samhället och institutionerna ska tjäna människorna här och nu, så att de kan förverkliga sina livsprojekt…" (Palme, 1984)

utopiernas, de stora idéernas, tidevarv förbi…

från en 

      

      SAMHÄLLSCENTRERAD

                        DEMOKRATISYN

                       till en

               INDIVIDCENTRERAD

                         DEMOKRATISYN

Några röster:

Alf Svensson: "Föräldrars rätt att överföra sina grundvärderingar till barnen"

Jörn Svensson: "Valfrihet!? Ja, efter en pluralistiskt inriktad offentlig skola med enhetligt innehåll."

Förskjutning från pluralism

        inom enheten till 

    pluralism mellan "oberoende"

  enheter

      vilket ger en ickepluralistisk

   skola och uppväxt för den enskilde uppväxande

***

Funderingspoesi:

Det individualistiska 

    projektet

kräver MER av regler

och lagar och ordningar

    biter sig själv i svansen

    Frihetsprojektet!?

Det kollektivistiska

   är "mjukare" i kanterna

systerskap * broderskap *överseende * förlåt 

   bärande fundament

bär varandra

bär varandras bördor

att bära de goda

idéerna tillsammans

(kan kollektiva strävanden 

    vara en del av

    individuella livsprojekt,…ja, 

    så klart)

(kan kollektiva strävanden

    vara en förutsättning

    för det individuella

    livsprojektet,…jomen

    det tror jag)

***

fler anteckningar…

valfrihetsresonemang

effektivitetsresonemang

grunden för kritiken

mot offentliga sektorn    (Hökmark)

mot detta(Bo Holmberg): en ökad frihet skapad av just den offentliga sektorn

"I en samtida, kapitalistisk värld där människor skulle möta varandra uteslutande som individer, eller på sin höjd som medlemmar i en familj, skulle något ske med människornas spontana uppfattning av hur saker och ting hänger ihop, av vilka makter som styr våra liv och hur vi kan undgå dem eller påverka dem. En spontan uppfattning av världen, som inte filtreras genom några politiska värderingar, tenderar i en sådan situation att på ett naturligt sätt förborgerligas. Ett egenintresse ställs mot ett annat egenintresse, and that's it. Den bistra sanningen är att det är en borgerlig, inte en socialistisk världsbild som då alstras spontant, som ett resultat av våra mellanmänskliga relationer och våra relationer till arbetsmarknaden eller samhället i stort." 

(Göran Grejder om utarmande av sociala rörelser, "Ingen kommer undan Olof Palme" ordfront 2012)

                           

  

minneslund

det finns ett löv

      av metall     metall

   i en minneslund

   i ett träd, en ek

      av metall

  där  står två datum

    10 mars 1933

        och

   29 april 2012

     Olle Eklöf står det också

         min far

tro...

Marknadskrafter

             inte ideologi

                      men tro      blind tro

   på vår 

       kollektiva

             ickeförmåga



viskningar

     ohörbara för systemet

         blickar, underminerande leenden

                                   och tårar

        vänder blad

               och skriver verkligheten

                       skriver Människan              

skriver

den inre rösten viskar:

skriv!

va!

om vad var för vem och varför.
jag har ju för länge sen slutat
upp med såna dumheter.

skriv skriv skriv...

jamen jag har ingen
får ingen
får aldrig aldrig någonsin
nångon...

skriv skriv skriv...

...somhelst ording på
några som helst tankar
att det ...

skriv skriv skriv...

får öht ingen ordning
inte
i hus i brus på tillvarats alla
irrvägar jag säger bara
som det är...

skriv skriv skriv...

två tankar
i vindrucken kvällnig

hjärta 

trädgård

du där
med ditt sätt att
vara livet

hjärtat
alltid fördolt
alltid ensamt 

skoluppgift...

(skoluppgift som jag behöver ha tillgänglig på nätet. Utgångspunkt artikeln "Läxhjälpen tar nya former")

Inledning

För den enskilda eleven är det inte svårt att se fördelarna med en privatlärare i hemmet några timmar i veckan. Borta är allt tjat från föräldrar.(se artikeln och jämför kapitlet Förhandlingar mellan föräldrar och barn i Barn, barndom och föräldraskap, s 136-154) Tiden är vikt, schemalagd och betald. Bredvid sig har eleven en ung, trevlig och troligtvis kunnig person som ägnar all uppmärksamhet åt sin adept. Kunskap och lärdom flödar. Och troligtvis är stunderna i studiekammaren, långt från klassrumsstoj och skoltristess, trivsamma. Betygen skjuter i höjden. Alla är nöjda. Men vad innebär fenomenet i ett vidare perspektiv?

Försök till analys

Grundfrågeställningar:

            Hur kan man se på den företeelse som diskuteras i artikeln utifrån ett klass- och/eller könsperspektiv?

            Hur kan man placera in den företeelse som beskrivs i ett samhällshistoriskt sammanhang beträffande de             normer och föreställningar som framträder?

Min första fundering går givetvis till kostnaden. På My Academys hemsida finner jag inga prisuppgifter men en konkurrent, Studie-Intensiven, redovisar priser och upplägg. För en grundskoleelev(6-16 år) kostar hjälpen 280kr/tim när RUT-avdraget är gjort(det sköter företaget). Man måste dock boka minst 10 timmar. Bokar man 30 timmar är prisrabatten 30kr/tim. Man kan köpa klippkort, och använda timmarna när man vill, eller veckoabonnera. För elever över 16 år fungerar inte RUT-avdraget(inte barnpassning) så då blir kostnaden den dubbla.

Den första kritiska frågan blir: Vilka har råd och vilka har inte råd? I artikeln betonas att många har råd, vilket ju är sant. Det billigaste abonnemanget hos Studie-Intensiven kostar 1120kr/mån. Det blir för ett barn en kostnad på 10 080 kr för ett läsår. Har familjen två eller tre barn blir det nog en tuffare övervägning och en prioriteringsfråga. Men långtifrån bara en rik överklass har definitivt råd med en egen informator några timmar i veckan i dagens Sverige. Många i övre medelinkomstskiktet kan välja denna hjälp till sina barn. Däremot tror jag fenomenet befäster de så kallade 2/3-samhället och vad betyder det i ett klassperspektiv?

I artikeln Acconting for themselves as socially constrained agents – Young people, positioning and identities, som belyser tonårskris och identitetsskapande i en social kontext, skriver Ann Phoenix:

”Black young people were often aware that they were likely to be subjected to racism and their everyday practices included dealing with, and being prepared to deal with discrimination. ...(in a stydy) Caroline Howarth (2002) found that 12-16 year old from various ethnic groups recognize how they are stereotyped because of the area from which they come and develope a range of strategies to deal with this.” (Phoenix i Halldén, 2009, s 177-178)

Undersökningen i artikeln handlar om andra frågor och är utförd i en annan kultur men jag tror ändå att man i den kan finna uppslag och ledtrådar till förståelse. I flera av intervjuerna som refereras visar ungdomar på hög medvetenhet om sin sociala status och tillhörighet och hur den formar och begränsar dem. De yttre förhållandena, den sociala strukturen, ekonomiska förutsättningar skapar identitet, handlingsmönster och handlingsutrymme(eller brist på sådant).

För den enskilda individen betyder hemundervisningsbranschens insteg på i vår kultur och utbildningssituation troligtvis ett befästande av klasstillhörighet och klasskillnader. Hur stor procent av eleverna i en förortskola har råd med hemlärare jämfört med dem i ett välbergat villaområde? Det behövs ingen kvalificerad gissning för att anta att olikheter i förutsättningar är stora. Och hur kommer fördelningen av studenter från olika sociala skikt påverkas i nästa led, i högre studier? Och i nästa, på arbetsmarknaden? Retoriska frågor.

Men är det inte bra att fler når en högre kunskapsnivå, kan man ju fråga sig? Även om inte alla har råd med privat skolhjälp så är det ändå många som har det. Det är väl positivt?

Jag tycker att det finns en rättviseaspekt, som har med fördelningspolitik att göra, inblandad i dilemmat. RUT-avdraget gör att fler har råd. Samtidigt är det ju våra gemensamma skattepengar som går tillbaka till de som redan har det gott ställt. (Man kan i och för sig också lägga i den positiva vågskålen att en hel del studenter får tillfälle till en extrainkomst. Kanske räcker det till att bekosta egna studier.) Det känns moraliskt tveksamt att samtidigt som den vanliga kommunala skolan ständigt brottas med sparbeting och aldrig uppnår önskad lärartäthet så bekostar samma skattepengar privata hemlärare för de med god ekonomi. Pengarna räcker i den ena änden men inte i den andra. Märkligt.

Man skulle ju kunna tänka sig en omfördelning av just dessa RUT-pengar så att de istället gick till skolan, eller kanske frivilligorganisationer, just i syfte att tillhandahålla extra studiehjälp för alla som önskar oberoende av ekonomiska förutsättningar.

En skola för alla

I läroplanen för grundskolans(Lpg11) inledning står bland annat:

”alla som arbetar i skolan skall... medverka till att utveckla känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen...i sin verksamhet bidra till att skolan präglas av solidaritet mellan människor”(Lpg 11 2011, s 12)

Jag tog faktiskt upp artikeln i SvD på klassråd i den 8:a jag är klassföreståndare för. Jag berättade om möjligheten och kostnader. Inte för att få igång diskussion (jag arbetar dessutom i en liten kommun i glesbygd där möjligheterna inte finns), men för att göra lite reklam för den läxhjälpstimme vi erbjuder en gång i veckan på vår skola. Men efteråt funderade jag på hur provocerande det skulle vara att ta upp frågan för diskussion i en klass där, säg, 25% har råd, och utnyttjar, en sådan tjänst (och kanske har högra betyg pga det). Det ligger definitivt i linje med läroplanens intentioner att diskutera frågor av liknande karaktär, rättvise- och solidaritetsfrågor, i skolan, men hur ”nära” vågar man låta frågorna komma? Troligtvis gör man det inte. Man vill bevara en god stämning i klassen. Men tanken kittlar en smula. Vad skulle hända? Hur skulle diskussionerna gå? Kalle har MVG för hans pappa har råd med så bra hemlärare. Stina har bara VG, fast hon är smart. Hos henne är det alltid så stökigt när hon kommer hem. Läxhjälp och hjälp med studieteknik, var ska hon få sånt? Läraren har ju sju svagpresterande i klassen som tar all tid...

Ann-Marie Markström refererar i sin artikel Föräldrars möten med välfärdsinstitutioner för barn till Englunds bok Den svenska skolan och demokratin(1999) och beskriver förändringen i relationen privat-offentligt i tre faser. För det första (1) den patriarkala som ville fostra till anpassning och lydnad. I den andra (2) möter vi mer demokratiska drag. En skola(i det här fallet) där alla aktörer är delaktiga i ett positivt förändringsarbete. Det tredje (3) fasen är den individualiserande. Individens fria val och lycka står i centrum och borgar för en god samhällsutveckling. (se Halldén 2009, s 190)

Markströms artikel fortsätter att beskriva hur institutionerna ställer allt större krav på föräldrarna.

”Kraven på föräldrars engagemang i skolan implicerar kompetenta föräldrar som kan samarbeta med institutionen och bidra till barnens bästa.”(Markström i Halldén 2009, s 196)

Hur förstår vi fenomenet ”hemlärare” insatt i ett samhällshistoriskt perspektiv? Kanske har vi nått förbi den fas då det framför allt är institutionen som ställer krav på föräldrarna och hemmet och istället riktas 

kraven omvänt, från hemmen mot skolan.

Fostran och kunskap

Under 1800-talets senare hälft växer i den växande borgarklassen en medvetenhet om behovet av en uppfostringsideologi fram. Man inspirerades av Rousseau och andra reformpedagoger och man anställde guvernanter, informatorer och speciallärare. Nyckelorden för barnets karaktärsfostran blir ”självförverkligande, självdiciplin och en väl inpräglad morallära”.(Frykman 1990, s 88)

I bondesamhället såg fostringsbehov och praxis lite annorlunda ut. Det handlade ofta om en vardaglig fostran in i produktionsgemenskapen, en nödvändighet för överlevnad. Kollektivet och behovet av arbetsinsats stod, i kontrast till borgarskapet, i fokus här. (se Frykman 1990, s 89)

Så växer skolan fram i Sverige. Obligatorisk folkskola från 1842, vidare mot enhetsskola och allmän grundskola, fram till idag med framväxande friskolesystem och den privata sektorns insteg.

Man kan väl säga att skolan genom den moderna historien, på olika sätt, varit både familjens och samhällets förlängda arm i det gemensamma fostringsprojektet. Samtidigt har den faktiskt, och givetvis, varit en spegelbild av rådande tidsanda och samhällsströmningar, ibland med viss eftersläpning och ibland kanske som en pådrivande progressiv kraft i dessa.

Skolans kunskapsförmedlande uppgift har blivit alltmer komplex och komplicerad i ett alltmer komplext och komplicerat samhällsbygge. I det högteknologiska samhället krävs oerhört mycket mer av specialkompetens på väldigt många områden. Kraven behoven ställer riktas mot skolan. Sållnings- och urvalsmekanismen heter betyg.

I den här skärningspunkten går det väl bra att förstå och sätta in hemlärarhjälpen som samhällshistoriskt fenomen. Skolan har med många och växande uppgifter svårt att med rådande resurser leva upp till dem alla. Samhällets krav på fler bättre utbildade medborgare ökar. När skolan inte lyckas tar bemedlade familjer saken i egna händer och ”köper” kunskapen.

Med fenomenet riktas strålkastarn dels mot skolans brister som kunskapsförmedlare, dels mot de gemensamma strävandena att bygga ett samhälle med mer demokrati och djupare solidaritet (också skolans uppgift) som ju med detta undergrävs.  

dagsverke...

har idag: hyvlat virke, bandrepat, gått lång hundpromenad, ätit god tacopaj, sovit en stund, studerat flera timmar och sitter nu i ett vedvarmt kök med en stor kopp te, en snus under läppen, lyssnande till en sång om befrielse och känner nog lite fri och rätt nöjd…

snö

jag har varit med om 

      snö

ja, vitsippan blommar nu

  jag talar inte om

          denna vinter

jag talar om snö

jag talar om pojkårens 

    snöbollar och

jag har dragit ner mössan

   kramat   ätit   rullat i

den kyla planeten  

   skänkt oss små frusna

     kroppar

jag skriver för jag läser och

   snö och ingenting och vin

blandas för en stund

    tillsammans med kamineld

och tystnad i min 

     hjärna puderlätt över min

            hud

själsväg...

ett vägskäl

en väg är inte min

min inte din

vi går åt olika håll

långfredag...

Vi slutar med 

   medicinerna idag

Varanet också?

Varanet också...

...proppar eller inre blödningar

inre blödningar är plågsamt...

lämna bort...

Det enda jag länge

    behållit för mej själv

gav jag igår

      till dej

Kanske öppnade jag

   en ny dörr

en stängde jag i alla

    fall...

musik...

vi har ett "lärarband". vi träffas nu och då och spelar och sjunger efter bästa förmåga. det är så kul! förre musiklärarn leder och lär och berömmer och för oss framåt. känns bra att träffas kring något som är något annat. än skolan. nu övar vi på låtarna fanfar, recemption song, humbling river och the weight. hoppas vi kan få spela för någonnågra... 

en idé...

studerar. didaktik. intressant. 

en idé! 

som lärare sysslar vi med lärande(såklart). vi har erfarenheter av egna studier - långt tillbaka och inte så långt tillbaka. vi möter elever var vardag. vi utsätter dessa för undervisning och lärande i olika former. vi jobbar och kämpar på. samtalar. stöts och blöts. vi känner varandra som kollegor. hjälps åt ibland. vet om varandra och våra problem och styrkor och glädjeämnen. och sorger och annat. men! vi har inte studerat ihop. (en och annan undantagen). vi får ta itu med problem ihop. konferera ihop. kanske planera undervisning ihop. men inte studera ihop. skulle vi inte göra det? utsätta oss för gemensam undervisning emellanåt. visst har vi studiedagar ibland men det är inte samma sak. tänka om vi kunde utsätta oss för att vara en "klass" ett par dagar. en rejäl gruppuppgift i neutral miljö t ex. för att tillsammans komma själva fenomenet lärande(i denna speciella form) i på livet. tillsammans. lära känna varandra och vår verksamhet från den sidan. 

är inte det en god idé!?  

Kris...

Mina studier i didaktik för mej ut weben och in i skolans kris. 1,1 sökande till varje lärarutbildningsplats! Yrket lockar inte längre. Min mor(80) skrev så här i sin blogg häromveckan.

Risken för kvalitetssänkning i skolan är uppenbar. Varför vill man - vill man inte - bli lärare? Tänker på det där med att "brinna" för sitt ämne. Min far var biologi- och kemilärare och han var så himla intresserad. Hela tiden. Han kunde mycket. Lite "nödig". Kanske fanns det fler "nördar" i lärarkåren förr. Då, i en annan tid. Och kanske var skolan sån då att den passade för sådana och dom för den. Jag vet inte, men…

…kanske har nördarna andra arenor idag. Kanske passar de inte alls in i dagens skola. Jag vet inte. Jag bara funderar…

…vad jag vet är att min far INTE hade passat in. Han skulle bli fullkomligt skogstokig på allt runtomkringarbete lärare åläggs idag. Han ville ju gå hem efter sina lektioner. Sitta vid köksbordet och rätta sina prov och berömma elever. Och så ville han ha långt sommarlov. Och påsklov och jullov. Han ville hinna med så mycket annat i livet också. Men han var en bra lärare. Så säger hans gamla elever iaf...  

rutiner...

jag läser om rutiner. det är bra för lärare att utarbeta rutiner i det dagliga värvet. det sker nästan omedvetet. man prövar sig fram och somt blir rutiner. det är ekonomiskt. man behöver inte tänka så mycket. man kan tänka på annat. på viktigt. rutiner skapas genom erfarenhet och fungerar till slut med automatik. givetvis skall dom reflekteras över nu och då. utvärderas. självkännedomen är överordnad. rutiner i lärarvärvet är erfarenhetskompetens. den måste erövras. med tiden blir den en värdefull personlig resurs i ett krävande arbete… 

däremot är gemensamma rutiner problematiskt. kan vara. vi ska ha gemensamma rutiner för nästan allt i dagens skola. skriftligt noggrant formulerade. punkt för punkt. dessutom skall åtgärder enligt rutiner dokumenteras. vi satt i konferens häromveckan och gick igenom en hel hoper gemensamma rutiner. bl a har vi rutiner för när och hur en elev får avvisas från klassrummet. och med rutinerna följer ett formulär för rapport. finns det rutiner för hantering av utslutöverarbetade lärare tro...    

trög...

har nog

slaggat igen

i hjärnan

läser mitt gamla

liv i min gamla blogg

skrev ju riktigt

halvbra dikter

då tänker trögt

tänker lamt tamt men

allt har sin tid säger

vi tror det handlar om

fokus och fan år! åren och

dagen som idag är

bäst skriver vännen

Nea har alltid gjort och

åren går och går

och dagen den här

och dom andra...

min stil...

Jag studerar. Just nu en tjock bok som heter "Elevens värld". Gunn Imsen heter hon som skrivit den. Jag tycker om hennes sätt att skriva. Jag är ensam hemma hela veckan. Känns konstigt. Och skönt. De andra åker skidor. I Norge. Igår pratade jag med en människa på hela dagen. Det var med en förälder till en gammal elev. Det var ett fint samtal. Jag lär om lärande och studerar samtidigt mitt eget. Mitt sätt. Jag märker att jag har behov av att knyta kunskapen till erfarenheter. Egna eller andras. Jag tänker hela tiden i de banorna. Det är nog min lärstil. Mitt sätt. Igår när jag läste om beteendemodifikation och positiv förstärkning i behavioristisk anda kom jag mig för att titta på ett avsnitt av den intressanta dokumentären "Den övervakade skolan". Beteendekorrigering. Allvarssamtal. Positiv förstärkning. Milda "straff". Det är skolans värld och vardag här som där. Senare läste jag om vår inre märkliga värld. Vad händer i hjärnan när vi lär? Och som en skänk från ovan sänder Svt ett fullkomligt hisnande program om just hjärnan, detta märkliga landskap…som är vi... 

kognitiva läroprosesser…

korttidsminnet behåller informationen i ca 15 till 30 sek. för mej tror jag det ligger under 15. om jag t ex hör på nyheterna(med intresse!) och min hustru(störande) frågar(mitt i sändningen) "vem var det som uttalade sig om…(pensionsåldern t ex) kan jag nästan aldrig svara. trots att det var 5 sek sen jag hörde namnet(däremot vet jag givetvis vad personen sagt och från vilket politiskt håll uttalandet kom). Min hustru vet däremot namnen på alla som nämnts och uttalat sig under nyhetssändningen en lång stund efteråt. hon kan med all säkerhet namnet också på nyhetsuppläsaren. vi är olika...  

att gå upp...

nu tänker jag:

ta av mej

ta på mej

gå mej

förstå mej

förmå mej

leva en dag till...

försöker...

Försöker plugga. Trots goda intentioner funkar det inte riktigt. Läser utan att riktigt läsa. Tankarna vandrar sina egna vägar. Andra. Några få rader på den intressanta hemtentan om klasskillnader och orättvisor i dagens utbildningssverige får jag till. Inte mer. Tar nya tag i morgon. Nu tänker jag hänge mig åt TV. Kommer zappa mellan Leif GW och handboll…

språk...

språket

   en stig in i tanken

eller

  en karta, kanske

    Nej

jag ser en glänta      för ljuset

     där vi blir till

        puzzlas samman

          blir gripbara berörda beröringsbara

språket att finnas i Skådespelet Verkligheten…

handlingssvag...

jag väntar jag väntar på att laga mat jag eldar medan jag väntar för värmens skull jag kommer vänta sen igen på kvällen på tv jag väntar på att gå med hundarna en gång till jag kan inte börja med något när huset är fullt av folk jag anpassar mej och gör vad andra ber mej göra jag har lite ont i magen jag är lite handlingsförlamad när huset är fullt av folk jag är sån blir sån...