åre..

I Åre hos Martin. Vaknar tidigt. Måste vara tyst. Dom andra sover och vill sova länge. 

"Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: "Omvänd er. Himmelriket är nära."

Omvändelse. Tankarna trängs. Spretar. Ordet är laddat. Släkt med fanatism. Och stramhet och strikt moral. Vilka förkunnar omvändelse idag? Högerkristna. Fanatiska muslimer... 

Omvändelsens psykologi? Omvändelsens mekanismer? Alla andliga övergrepp i omvändelsens kastbyar. Frikyrkan är ju full av sådant. Omvänd till vad? Från vad?  

Var finns den goda omvändelsen? Omvändelse och motstånd. Omvändelse och protest. Googlar på "motstånd och underkastelse", Dietrich Bonhoeffers fängelsebok. Där finns något. Ska leta rätt på den. Ska nog hitta tillbaka lite. Vända om. Vända tillbaka. Lite...

konferens...

Har suttit i konferens nästan hela dagen. Ungdomarna fick hemstudiedag idag. Och vi konfererar. Klass för klass. Elev efter elev avhandlas. Mycket klokt och viktigt sägs säkert. Men jag blir…trött. Har svårt att koncentrera mej så där länge. Svårt att sitta still. Att vara professionell. Vad har jag för diagnos egentligen? 

Hur var jag i skolan? Hur minns jag mej och allt runtomkring? Hur minns andra? Vad sa dom på sina konferenser? Om mej? En drömmare var jag. Det har jag alltid varit. "I'm a dreaning man, thats my problem" som Neil Young sjunger. Var textmassorna för kompakta låssasläste jag…och drömde. Och sen fick jag gå till läskliniken. Med Pernilla. Hon var söt :-) Fast jag kunde. När intresse väcktes. Och när man fick beröm. Matte kunde jag. Och fick beröm. Och blev ännu bättre.  Så är det ju.

Lusten har nog varit en absolut i mitt lärande. Absolut och nödvändig. När jag läste teologi var lusten och törsten helt avgörande. Följ ditt hjärta! Var hade jag hamnat annars? Varje människa sin egen berättelse läser jag i en blogg jag för tillfället inspireras av. Skrivs inifrån. Så skriv ingen på näsa!  En blogg av en eldsjäl. Och hon lägger sig i vårt konfererande. Tänk! Tänk till en gång till. Undersök. Fundera. Diskutera. Så kan man ju också göra. Och så. Och så vidare… Tack Gud för eldsjälar.

Varför diskuterar vi så sällan klassrum och möjligheter och pedagogik och relationer på våra konferenser? Varför är alltid problemen eleverna och inte strukturer och förhållningssätt? Och alla dessa diagnoser. Varför ifrågasätter vi så lite? Fan! Trött är jag… 

Men lite hoppfull oxå...

två händer...

10 fingrar 10 ord

1. kärlek
2. öppenhet
3. glädje
4. tårar
5. humor
6. tålamod
7. respekt
8. ömhet
9. uppmuntran
10. gott budskap

att möta världen med...

skyddsombud...

Somnar tidigt. Vaknar tidigt. Idag kommer ett proffsskyddsombud till min slöjdsal. Han kommer slå ner på ett och annat, det är jag säker på. Dessutom har jag lite rörigt. Skyddsombud gillar ordning. Det har med skyddsombudspersonlighet att göra. Jag har en annan som är mer åt adhdhållet. Jag försvarar den med kreativitet och skaparglädje. Någon enstaka elev efterfrågar ORDNINGEN. Dom flesta tycker att slöjdsalen är mysig. Och dom jobbar. Dom flesta…

ORDNING och struktur styr mycket i skolan. I alla ämnen. Ordningsmänniskorna har stor makt. (Jag tror dom är överrepresenterade i lärarkåren.) Det är säkert bra. Det kanske är nödvändigt. Men. ORDNINGEN vinner ALLTID. En delmängd av ordningsmänniskorna klarar nämligen bara ORDNING. Därför blir det konflikt. Ordningen ska gälla ALLA och ÖVERALLT. Det ligger i ORDNINGENS väsen. Därför vinner den alltid. 

En elev tar inte av sig jackan i matsalen. Det är ett problem. Ett stort. Man ska ta av sig jackan i matsalen. Och kepsen. Jamen, den är ett skydd för henne. Mot omvärlden, försöker jag. Hon har det jobbigt. (Hon HAR det jobbigt!) Hon är tonåring. Jomen, ALLA ska ta av sig jackan i matsalen. Det har vi bestämt…

Jag var i kyrkan i söndags. Där satt en gubbe med keps på. Jag noterade. Men. Jag lyssnade på predikan. Och sjöng med i psalmerna. Och föll i konteplation. Leve FRIHETEN…

Idag ska vi skära karvsnitt. Skära i trä. Skapa. Gå in i. Försvinna in i. Med eller utan jackor och kepsar…

(Alltså, säkerheten är viktig! Jag säger inget annat…)

morgonlugn...

morgon bland morgnar
 mörkt
45 min tystnad
45 min tankar
 2 goda
en om hur lösa
 ett ev problem
och
en pedagogisk
 den ska utvecklas

börjar igen...

Jag har bloggat sen 98. Först på egna sidor. HTMLknåpande. Det var kul. Nytt och kul. Sen, efter några års paus, på AB tills dom la ner. Funderade på om jag skulle lägga ner för gott. Det är det där med motiven. Varför? Vad har jag att säga? Och så det där som alltid finns i luften. "Är det för du vill synas?" Och bakom det lite jante. "Tror du att du är något, eller!" 

Men.

När jag nästan har bestämt mej. Nya infallsvinklar. Jag hittar några bloggar jag tycker om. Som den här  t ex. Och så vet jag plötsligt vad jag behöver. Något vi faktiskt kräver av ungarna i dagens skola. Reflektion! Stanna upp. Fundera. Bromsa det flyktiga förbiilande s.k. livet en smula. Försöka iaf. Och bloggen är väl därvidlag det nästan perfekta formatet…

Dessutom. Om jag vill läsa vad andra skriver blir det ju lite som att betala tillbaka. Bloggar finns för att vi vill dela. Människan kommunicerar. Jag också…

Och så som sagt formatet. Jag gillar att skriva utan för stora ambitioner. Jag är för splittrad och rörig för att hålla ihop något större. Har nog inte begåvningen för. Och jag gillar att fota…

Den här omgången ska jag försöka fokusera mer på skolan som är min dagliga arbetsplats. Jobbar som slöjdlärare. Nya läroplanen, unga människor, skapande processer är väl bra utgångspunkter. Tillsammans med det där flyktigt framrusande s.k. livet...

16 okt

Hos barnbarnen. Grått ute.

En av hundarna har varit orolig hela natt. Klorna hörs mot parketten i det här huset. Runt runt. Uppför trappan. Och nedför. Jag har försökt släppa ut henne. Och ge henne vatten. Men hon bara tittar på mej. "Gå och lägg dej. Lägg dej i min säng." Inget hjälper. 

Nu har hon kopplat av. Nu ligger hon vid mina fötter. 

En hunds oro. Vad känner hon? Vilka tankar rör sig i ett hundhuvud? Utan att förmänskliga måste det väl finnas anknytningspunketer (nu gnäller hon igen). Oro utan ord. Hundångest. Nattångest. Sånt kan väl kännas igen. Icke formulerbart. Jag klappar henne på huvudet. Våra ögon möts. Kommunikation finns…

Vi ska gå en lång runda sen. Promenader är bra. För djur och för människor…

15 okt

Hos Johanna

Tranströmmer. Jag vet vad det är! Förskjutningen. Medvetandeförskjutningen. Försynta vägskyltar pekar ut förundrans små grusvägar. Kompassnålen mot öppna vatten. Vinden. Medvetandet. Staden. Himlen. Gränserna. Att finnas. Att vara till. Att bli medveten om detta märkliga…

"Och på kvällen ligger jag som ett fartyg

med släckta lysen, på lagom avstånd

från verkligheten, medan besättningen

svärmar i parkerna där i land."

(ur Klanger och spår, 1966)

14 okt

Såg på TVdebatt. Någon sa "för att säga det rent ut, Juholt är inte tillräckligt intelligent". Jag värjde mej en smula. Tänkte att det var inte smart. Att säga alltså. Men. Det var det kanske. Eller inte. Iaf, något stod genast klart för mej. Att det är så. Jag såg det där problemet jag är rätt bekant med. Tydligt. Fel människa på fel plats. (kanske är "intelligent" fel och laddat. Ordet. Om man istället säger "begåvning för"…) Nu handlade programmet om just om intelligens och begåvning. Och rätt och fel och plats. Det handlade nämligen om Glada Hudikteatern. Också...

Är det kanske karakteristiskt för vår tid eller för människan i alla tider. Fel plats. Som Zlatan i landslaget…

Du passar. Du är bra. Men inte där. Inte på den platsen.

Och vem skulle säga. Vem säger.

Lärare, för att ta ett ex, utbildas. År av studier. Sen blir det fel för en del. Ingen sa "Du är bra, men inte på den platsen".  Sånt säger vi inte. Sånt måste vi komma på själva. Smärtsamt. Detta här är inte min grej. Och många gör det aldrig…