80.000

En djup känsla av obehag. 80.000 ska ut! Ut ur landet. Hårdare tag, tack. Någon säger till någon "Här får du inte vara." "Se så, iväg med dig." Vem ger rätten? Vem äger landet? Det är något "under ytan" som skrämmer mig...

Jag begriper att vi i denna onda värld behöver samhällsstrukturer. Fungerande system. Och jag förstår att de kan överbelastas och krackelera. Men så är inte fallet. Bussen kommer. Morgontrötta ungdomar går på. Solen går upp. Arbetslösheten sjunker. Ekonomin fungerar. Landsbygden får nya arbetstillfällen och ansikten...

I skolan är det trångt i matsalen. Och vi funderar på vilka av de nyanlända som kan komma ut i klass. Vi har många frågor och funderingar. Vi pratar om nya saker på våra studiedagar. Men. Det är fart och fläkt. Vi får lösa problem. Tillsammans. Vi lever plötsligt mitt i något istället för i utkanten av allt...

80.000 ska ut! Ord skapar. Och dessa skapar oro och ont i magen. Kan vi inte skapa med andra ord. Typ "öppna-era-hjärtan" ord. Det är sådana vi behöver nu. Vi kan! Vi vill! Det är spännande! Vi gör rätt!

Här om dagen hade jag tre språkstödjare med på en lektion. En tandläkare, en jurist och en kvinna utan utbildning från Afghanistan. Henne har jag lärt känna lite. Hon har vikt ner slöjan och hon vill lära sig simma. Jag frågade henne "Vad är annorlunda här? Jämfört med Afghanistan, menar jag?" Hon tittade på mig och svarade med ett ord. "Allt!"

Jag har märkt en skillnad
Jag är slöjdlärare i årskurs 3-9
Vår kommun tar emot
        många flyktingar
I de lägre åldrarna pratar
      barnen av olika härkomst
        med varandra
Det sker naturligt
Pratar och leker
Jag tror det är det som
       kallas integration
Högstadieeleverna däremot är
      blyga
Blyga och tuffa och osäkra
Där är gränserna tydliga
Mörkhyade vid ett bord
Bleka vid ett annat
I matsalen
Man rör sig i grupper
Vi lärare säger "Prata!"
Men
Det är svårt
    JÄTTESVÅRT....     LÄSKIGT
Och
Man säger att integrationen
         fungerar inte
Det är JÄTTESVÅRT säger man
Det går ALDRIG säger en del


Stadsministern säger: "Sluta vara osäkra tonåringar!"
Kungen säger: "Väx upp och bli lite barnslig vett ja"
Jan Guillou säger: "Våga! Prata! Lek!"
Jag säger "Ja, men prata då!"

stängda dörrar

Tiden stänger dörrar
Läser gammal poesi
      som bekräftar tesen och det
Känns bra
Vill inte ha det på något
       annat sätt det
Skulle bli patetiskt
I tanken kan jag glänta
       på en och annan
Det räcker så
Mer än väl...

Nu är det dax igen...

2016 - ett bloggår.

Varför inte. En dagboksform som har sina fördelar. Alltid tillgänglig och läsbar. Kräver en viss självcensur och eftertanke i formulerandet. Märker att det är klart roligare och tillgängligare att återvända till gamla bloggar än till handskrivet. Det blir väl som vanligt. Spretiga funderingar och infall. Lite poesi. Lite politik. Lite vardag. En och annan bild. Och bara när lusten infinner sig...