nygammal gemenskap…

Ett rör i värmesystemet har sprungit läck. Huset är kallt i väntan på rörmokare. Två rum går att värma. I köket finns en vedeldad köksspis, modell äldre. Vi sitter framför den hela kvällen. Mona klipper mattrasor och jag högläser ur min kursbok "Den kultiverade människan". Den handlar bl a om trångboddhet och familjegemenskap vid förra sekelskiftet. Vi skrattar igenkännande i vår nya situation. I sovrummet har jag placerat vårt enda elelement. Det värmer inte lika bra. Vi kryper nära varandra och hundarna värmer våra fötter. Det går att leva enklare. Kanske finns det till och med fördelar...  

se människan...

en rätt besvärlig elev

     har varit bekymmer och

             gåta

under flera år

så en dag ser vi in i varandras ögon och

vet båda hur svårt det är att vara

         människa...

tidstankar...

Har börjat studera...igen. Lägger mina texter här oxå...

***

Hittar den här bloggfliken (på studieplattformen). Det känns som mitt forum. Jag börjar skriva så jag känner att jag är igång.

Har än så länge bara boken "Den kultiverade människan" i min hand. Men, så intressant! Tycker att Frykmans text väcker tankar och associationer hela tiden. Till min egen uppväxt(är född 1955). Till mina barns och barnbarns. Föräldrarnas. Och boken behandlar ju tiden ytligare ett steg bakåt. Vad styr tankar och världsbild, vardag och invanda mönster, då och nu? Sådant känns spännande att fundera kring.

"Det är den subtila, osynliga och omedvetna präglingen vi främst är ute efter; den som äger rum i vardagens trivialiteter och rutiner och som sällan verbaliseras."(Frykman, s 17) 

Två tidstankar

"En kulturs tidsuppfattning säger oss mycket om människornas sätt att leva och tänka, den ger oss en av nycklarna till förståelsen av själva den kulturella grundstrukturen i samhället" (Frykman, s 21)

En gammal dam jag lärde känna hävdade med bestämdhet att tiden accelererar. Alltså, inte bara upplevelsen av tidens framfart ju äldre man blir, utan rent faktiskt. Hon sa sig kunna bevisa detta genom gamla brev, från 1900-talets början, som beskrev vad människor hann med under en dag och hon påstod sig ha en Chalmersprofessor på sin sida. Hon var speciell och hade egna teorier om det mesta.

Att tidsuppfattningen förändras har vi ofta samtalat om här hemma. Jag har den bestämda uppfattningen att barn idag, i alla fall i vår kultur, inte väntar och längtar på samma sätt som när jag själv växte upp. Jag kan lätt hitta känslan av hur tiden "släpade sig fram" i pojkåren och jag tror inte det är någon efterkonstruktion.   

När jag frågar mina barnbarn eller eleverna i skolan finns sällan några inslag av väntan. Möjligtvis en viss otålighet. Det mesta av lustuppfyllelse kan ske snabbt. Och gör det inte det finns det alltid något annat som kan uppta ens tid och intresse. Somt kan vara tråkigt, men sällan långtråkigt. Jag tänker mej, givetvis, att vår tids extremt stora och lättillgängliga utbud av i stort sett allt skapar detta nya förhållningssätt till och upplevelsen av tid. Det är väl en rimlig slutledning. Intressantare blir följdfrågan. Vilka blir konsekvenserna?  Är det kanske så att dagens unga lever mer i "nuet" än tidigare generationer? Ofta ses ju det som något slags idealtillstånd. Fånga dagen - Carpe diem. Men vad får det för konsekvenser om en hel generation verkligen gör det? Om längtan och drömmar drunknar i ständig "nunärvaro"?

Frykman beskriver hur upplevelsen av och synen på tiden förändras i och med industrialiseringen. Från cyklisk till linjär. Från tillbakablickande/traditionsbärande till framtidsorienterad(och då tillbakablickande på ett nytt, idealiserat sätt) Från att se tiden som en obeveklig naturkraft till något man i viss mån kunde få makt över. Från människan i tidens grepp till tiden i människans hand.

"Tiden blir framtidsinriktad och utvecklingsfixerad i den borgerliga kulturen…"(Frykman, s 34) 

När den här förändringen sker blir också frågan om vem som har maken över tiden tydlig. Vem har makt över vems tid och vem har makt över sin egen? Frykman skriver om vällingklockan, fabrikens ångvissla och arbetaren eget fickur. Kampen om tiden blir framför allt arbetsrelatera och klassorienterad. 

Mina tankar går till skolan. Vuxnas, samhällets, makt över barnens tid. Utblidningstid. Undervisningstid. Skolplikt. Min käpphäst som lärare har varit lusten i lärandet som, när den finns lite neutraliserar tidens inflytande,i alla fall dess negativa sidor.  Jag tänker på de tillfällen jag själv liksom "försvunnit in i" och uppslukats av det jag för stunden lärt. Studierna blir inte det som tar tid från något annat. Tankar på tid försvinner för en stund. Men jag tänker också på tråkiga lektioner som man släpat sig igenom med tankar och närvaro någon helt annanstans.

Den här kursen är givetvis ett exempel på lärande i en ny tid. Jag sitter med min laptop vid köksbordet. En kopp kaffe bredvid. Jag lyssnar på föreläsning från Umeå. Hustrun kommer in och börjar prata. Jag pausar. Backar och lyssnar igen. Jag stänger av och går en sväng med hundarna. Och funderar. Jag har makt över min tid. Lite i alla fall... 

Hur kommer den nya tekniken att påverka dagens unga? Vad får den för konsekvenser för morgondagens människor? På vår tidsuppfattning och tidsanvändande och därmed, hur kommer detta, i sin tur, att påverka kultur och tankar och vanor de år som ligger framför? 

Litterär källa:

Frykman, Jonas, Lövgren, Orvar 1979  Den kultiverade människan, Kristianstad  

  

integritetskränkande...

Såg slutet på skolfront igår och känner som jag så ofta känt. Betyg - fy fan! Håller så mycket med gymnasieläraren som satt där mellan politikerna. Omöjligheten i uppgiften. Och! Hur mycket tid och kraft systemet tar från det viktiga. Lärandet. Och glädjen i lärandet. 

Dessutom, som jag alltid känt, det där smått integritetskränkande i det där "petandet" i andras liv. Smått respektlöst känns det…

Igår började vi på en ny uppgift i en 7a. Vi ska göra ramar. Mäta.  Vinkelsåga. Sammanfoga. Noggrannhet är viktigt. Ramen får se ut lite som den vill. Och det kan bli en spegelram. Eller till ett foto. Eller en bild från bilden kanske. Vinklar och noggrannhet är den gemensamma nämnaren. Och den ska föregås av en skalenlig ritning. Det ingår också i uppgiften.

Några gör snabbt fina ritningar och börjar såga. Andra har svårt att få ner en fyrkant på pappret. Och inga mått stämmer. En tjej jag haft hela mellanstadiet vet precis hur hon ska göra. Hon har en fin idé. Hon är händig och kreativ. Men att få ner idén på papper. Hon har ju idén i huvudet! Hon vet hur hon ska göra. Nåja, vi ska ju lära oss… 

Nästa år ska dom betygsättas. Bl a utvärdera och reflektera över sitt slöjdande. Med slöjdspecifika begrepp. Då börjar många ängsligt fråga "vad krävs". Vad vill han ha den där slöjdlärarn? På bekostnad av skaparglädje och spontanitet...   

några årebilder...

huvudvärk...

Har haft huvudvärk sen i går. Och den fortsätter. Var det vinet i fredags? Det blev ju lite mycket…

För en del år sen led jag mycket av huvudvärk. Varje vecka. Och den var inte alkoholrelaterad. Jag sprang runt i missionspastorscirklar. Jag tyckte om jobbet. Men. Jag var alltid jagad av något. Inte Gud hoppas jag :). Alltid på språng. Alltid något att förbereda. Något att vara på väg till. Ha något att säga. Jag tycker om "att säga" men kanske blev det för mycket. På söndagen tänkte jag alltid "I morgon är det måndag. I morgon är jag ledig." Och så kom måndagen och huvudvärken. Alltid…

Kanske är det sån huvudvärk jag har! Jag höll ett tal på festen i fredags. Födelsedagsfesten. Det blev väl sådär, men jag hade tänkt mycket på det, det hade jag…

Sen jag började som lärare har jag inte haft mycket ont i huvet. Trött och tom kan jag vara emellanåt. Men schemalagda veckor och lediga helger passar nog mej väldigt bra. Gå hem efter avslutat värv. Koppla av. Varva ner. Jag börjar väl bli gammal…

Jag vill inte ha huvudvärk! Jag vill satsa på huvudverk. På poesi...