snö...

snön vill inte 
    gnistra i år
den vill bara lägga sig


 tung   smutsig   stum


Jag minns när den Föll Som Änglar


    och sen


Sjöng För Stjärnorna i höjden


  det var länge sen
  snön gör som den vill...

lite...

att ha
att inte ha
att bära
att bli buren
att skapa
  mitt i det skapade
att förstå i all obegriplighet


  eller iaf ana
     lite grann...

försöker formulera...

Jag försöker 
    formulera någonting
Jag frågar mej;
  är pennan viktig
  är pappret viktigt i sammanhanget?


kanske är det stegen
          jag  ska  ta
vägen jag går och skall gå


kanske skulle jag skaffa mej 
   en gammaldags penna och doppa den
           i mitt eget blod


Fridsfursten kom till mej tidigt
       denna morgon
han lovade hjälp och välsignelse


att formulera...

ordval...

söker den där inre stigen

där orden hittar sina egna vägar

och ett och annat faller på plats

lugnare liv...

toner av Mozart en lugn söndagförmiddag. intensiva veckor bakom. betyg och utvecklingssamtal och studier och trasigt värmesystem. känns som jag kan bromsa in lite nu. hinna vara. hinna skriva lite. två fina glöggkvällar bakom. olika sammanhang och möten. och så en lugn söndag. ska gå till kyrkan idag...

nygammal gemenskap…

Ett rör i värmesystemet har sprungit läck. Huset är kallt i väntan på rörmokare. Två rum går att värma. I köket finns en vedeldad köksspis, modell äldre. Vi sitter framför den hela kvällen. Mona klipper mattrasor och jag högläser ur min kursbok "Den kultiverade människan". Den handlar bl a om trångboddhet och familjegemenskap vid förra sekelskiftet. Vi skrattar igenkännande i vår nya situation. I sovrummet har jag placerat vårt enda elelement. Det värmer inte lika bra. Vi kryper nära varandra och hundarna värmer våra fötter. Det går att leva enklare. Kanske finns det till och med fördelar...  

se människan...

en rätt besvärlig elev

     har varit bekymmer och

             gåta

under flera år

så en dag ser vi in i varandras ögon och

vet båda hur svårt det är att vara

         människa...

tidstankar...

Har börjat studera...igen. Lägger mina texter här oxå...

***

Hittar den här bloggfliken (på studieplattformen). Det känns som mitt forum. Jag börjar skriva så jag känner att jag är igång.

Har än så länge bara boken "Den kultiverade människan" i min hand. Men, så intressant! Tycker att Frykmans text väcker tankar och associationer hela tiden. Till min egen uppväxt(är född 1955). Till mina barns och barnbarns. Föräldrarnas. Och boken behandlar ju tiden ytligare ett steg bakåt. Vad styr tankar och världsbild, vardag och invanda mönster, då och nu? Sådant känns spännande att fundera kring.

"Det är den subtila, osynliga och omedvetna präglingen vi främst är ute efter; den som äger rum i vardagens trivialiteter och rutiner och som sällan verbaliseras."(Frykman, s 17) 

Två tidstankar

"En kulturs tidsuppfattning säger oss mycket om människornas sätt att leva och tänka, den ger oss en av nycklarna till förståelsen av själva den kulturella grundstrukturen i samhället" (Frykman, s 21)

En gammal dam jag lärde känna hävdade med bestämdhet att tiden accelererar. Alltså, inte bara upplevelsen av tidens framfart ju äldre man blir, utan rent faktiskt. Hon sa sig kunna bevisa detta genom gamla brev, från 1900-talets början, som beskrev vad människor hann med under en dag och hon påstod sig ha en Chalmersprofessor på sin sida. Hon var speciell och hade egna teorier om det mesta.

Att tidsuppfattningen förändras har vi ofta samtalat om här hemma. Jag har den bestämda uppfattningen att barn idag, i alla fall i vår kultur, inte väntar och längtar på samma sätt som när jag själv växte upp. Jag kan lätt hitta känslan av hur tiden "släpade sig fram" i pojkåren och jag tror inte det är någon efterkonstruktion.   

När jag frågar mina barnbarn eller eleverna i skolan finns sällan några inslag av väntan. Möjligtvis en viss otålighet. Det mesta av lustuppfyllelse kan ske snabbt. Och gör det inte det finns det alltid något annat som kan uppta ens tid och intresse. Somt kan vara tråkigt, men sällan långtråkigt. Jag tänker mej, givetvis, att vår tids extremt stora och lättillgängliga utbud av i stort sett allt skapar detta nya förhållningssätt till och upplevelsen av tid. Det är väl en rimlig slutledning. Intressantare blir följdfrågan. Vilka blir konsekvenserna?  Är det kanske så att dagens unga lever mer i "nuet" än tidigare generationer? Ofta ses ju det som något slags idealtillstånd. Fånga dagen - Carpe diem. Men vad får det för konsekvenser om en hel generation verkligen gör det? Om längtan och drömmar drunknar i ständig "nunärvaro"?

Frykman beskriver hur upplevelsen av och synen på tiden förändras i och med industrialiseringen. Från cyklisk till linjär. Från tillbakablickande/traditionsbärande till framtidsorienterad(och då tillbakablickande på ett nytt, idealiserat sätt) Från att se tiden som en obeveklig naturkraft till något man i viss mån kunde få makt över. Från människan i tidens grepp till tiden i människans hand.

"Tiden blir framtidsinriktad och utvecklingsfixerad i den borgerliga kulturen…"(Frykman, s 34) 

När den här förändringen sker blir också frågan om vem som har maken över tiden tydlig. Vem har makt över vems tid och vem har makt över sin egen? Frykman skriver om vällingklockan, fabrikens ångvissla och arbetaren eget fickur. Kampen om tiden blir framför allt arbetsrelatera och klassorienterad. 

Mina tankar går till skolan. Vuxnas, samhällets, makt över barnens tid. Utblidningstid. Undervisningstid. Skolplikt. Min käpphäst som lärare har varit lusten i lärandet som, när den finns lite neutraliserar tidens inflytande,i alla fall dess negativa sidor.  Jag tänker på de tillfällen jag själv liksom "försvunnit in i" och uppslukats av det jag för stunden lärt. Studierna blir inte det som tar tid från något annat. Tankar på tid försvinner för en stund. Men jag tänker också på tråkiga lektioner som man släpat sig igenom med tankar och närvaro någon helt annanstans.

Den här kursen är givetvis ett exempel på lärande i en ny tid. Jag sitter med min laptop vid köksbordet. En kopp kaffe bredvid. Jag lyssnar på föreläsning från Umeå. Hustrun kommer in och börjar prata. Jag pausar. Backar och lyssnar igen. Jag stänger av och går en sväng med hundarna. Och funderar. Jag har makt över min tid. Lite i alla fall... 

Hur kommer den nya tekniken att påverka dagens unga? Vad får den för konsekvenser för morgondagens människor? På vår tidsuppfattning och tidsanvändande och därmed, hur kommer detta, i sin tur, att påverka kultur och tankar och vanor de år som ligger framför? 

Litterär källa:

Frykman, Jonas, Lövgren, Orvar 1979  Den kultiverade människan, Kristianstad  

  

integritetskränkande...

Såg slutet på skolfront igår och känner som jag så ofta känt. Betyg - fy fan! Håller så mycket med gymnasieläraren som satt där mellan politikerna. Omöjligheten i uppgiften. Och! Hur mycket tid och kraft systemet tar från det viktiga. Lärandet. Och glädjen i lärandet. 

Dessutom, som jag alltid känt, det där smått integritetskränkande i det där "petandet" i andras liv. Smått respektlöst känns det…

Igår började vi på en ny uppgift i en 7a. Vi ska göra ramar. Mäta.  Vinkelsåga. Sammanfoga. Noggrannhet är viktigt. Ramen får se ut lite som den vill. Och det kan bli en spegelram. Eller till ett foto. Eller en bild från bilden kanske. Vinklar och noggrannhet är den gemensamma nämnaren. Och den ska föregås av en skalenlig ritning. Det ingår också i uppgiften.

Några gör snabbt fina ritningar och börjar såga. Andra har svårt att få ner en fyrkant på pappret. Och inga mått stämmer. En tjej jag haft hela mellanstadiet vet precis hur hon ska göra. Hon har en fin idé. Hon är händig och kreativ. Men att få ner idén på papper. Hon har ju idén i huvudet! Hon vet hur hon ska göra. Nåja, vi ska ju lära oss… 

Nästa år ska dom betygsättas. Bl a utvärdera och reflektera över sitt slöjdande. Med slöjdspecifika begrepp. Då börjar många ängsligt fråga "vad krävs". Vad vill han ha den där slöjdlärarn? På bekostnad av skaparglädje och spontanitet...   

några årebilder...

huvudvärk...

Har haft huvudvärk sen i går. Och den fortsätter. Var det vinet i fredags? Det blev ju lite mycket…

För en del år sen led jag mycket av huvudvärk. Varje vecka. Och den var inte alkoholrelaterad. Jag sprang runt i missionspastorscirklar. Jag tyckte om jobbet. Men. Jag var alltid jagad av något. Inte Gud hoppas jag :). Alltid på språng. Alltid något att förbereda. Något att vara på väg till. Ha något att säga. Jag tycker om "att säga" men kanske blev det för mycket. På söndagen tänkte jag alltid "I morgon är det måndag. I morgon är jag ledig." Och så kom måndagen och huvudvärken. Alltid…

Kanske är det sån huvudvärk jag har! Jag höll ett tal på festen i fredags. Födelsedagsfesten. Det blev väl sådär, men jag hade tänkt mycket på det, det hade jag…

Sen jag började som lärare har jag inte haft mycket ont i huvet. Trött och tom kan jag vara emellanåt. Men schemalagda veckor och lediga helger passar nog mej väldigt bra. Gå hem efter avslutat värv. Koppla av. Varva ner. Jag börjar väl bli gammal…

Jag vill inte ha huvudvärk! Jag vill satsa på huvudverk. På poesi...

åre..

I Åre hos Martin. Vaknar tidigt. Måste vara tyst. Dom andra sover och vill sova länge. 

"Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: "Omvänd er. Himmelriket är nära."

Omvändelse. Tankarna trängs. Spretar. Ordet är laddat. Släkt med fanatism. Och stramhet och strikt moral. Vilka förkunnar omvändelse idag? Högerkristna. Fanatiska muslimer... 

Omvändelsens psykologi? Omvändelsens mekanismer? Alla andliga övergrepp i omvändelsens kastbyar. Frikyrkan är ju full av sådant. Omvänd till vad? Från vad?  

Var finns den goda omvändelsen? Omvändelse och motstånd. Omvändelse och protest. Googlar på "motstånd och underkastelse", Dietrich Bonhoeffers fängelsebok. Där finns något. Ska leta rätt på den. Ska nog hitta tillbaka lite. Vända om. Vända tillbaka. Lite...

konferens...

Har suttit i konferens nästan hela dagen. Ungdomarna fick hemstudiedag idag. Och vi konfererar. Klass för klass. Elev efter elev avhandlas. Mycket klokt och viktigt sägs säkert. Men jag blir…trött. Har svårt att koncentrera mej så där länge. Svårt att sitta still. Att vara professionell. Vad har jag för diagnos egentligen? 

Hur var jag i skolan? Hur minns jag mej och allt runtomkring? Hur minns andra? Vad sa dom på sina konferenser? Om mej? En drömmare var jag. Det har jag alltid varit. "I'm a dreaning man, thats my problem" som Neil Young sjunger. Var textmassorna för kompakta låssasläste jag…och drömde. Och sen fick jag gå till läskliniken. Med Pernilla. Hon var söt :-) Fast jag kunde. När intresse väcktes. Och när man fick beröm. Matte kunde jag. Och fick beröm. Och blev ännu bättre.  Så är det ju.

Lusten har nog varit en absolut i mitt lärande. Absolut och nödvändig. När jag läste teologi var lusten och törsten helt avgörande. Följ ditt hjärta! Var hade jag hamnat annars? Varje människa sin egen berättelse läser jag i en blogg jag för tillfället inspireras av. Skrivs inifrån. Så skriv ingen på näsa!  En blogg av en eldsjäl. Och hon lägger sig i vårt konfererande. Tänk! Tänk till en gång till. Undersök. Fundera. Diskutera. Så kan man ju också göra. Och så. Och så vidare… Tack Gud för eldsjälar.

Varför diskuterar vi så sällan klassrum och möjligheter och pedagogik och relationer på våra konferenser? Varför är alltid problemen eleverna och inte strukturer och förhållningssätt? Och alla dessa diagnoser. Varför ifrågasätter vi så lite? Fan! Trött är jag… 

Men lite hoppfull oxå...

två händer...

10 fingrar 10 ord

1. kärlek
2. öppenhet
3. glädje
4. tårar
5. humor
6. tålamod
7. respekt
8. ömhet
9. uppmuntran
10. gott budskap

att möta världen med...

skyddsombud...

Somnar tidigt. Vaknar tidigt. Idag kommer ett proffsskyddsombud till min slöjdsal. Han kommer slå ner på ett och annat, det är jag säker på. Dessutom har jag lite rörigt. Skyddsombud gillar ordning. Det har med skyddsombudspersonlighet att göra. Jag har en annan som är mer åt adhdhållet. Jag försvarar den med kreativitet och skaparglädje. Någon enstaka elev efterfrågar ORDNINGEN. Dom flesta tycker att slöjdsalen är mysig. Och dom jobbar. Dom flesta…

ORDNING och struktur styr mycket i skolan. I alla ämnen. Ordningsmänniskorna har stor makt. (Jag tror dom är överrepresenterade i lärarkåren.) Det är säkert bra. Det kanske är nödvändigt. Men. ORDNINGEN vinner ALLTID. En delmängd av ordningsmänniskorna klarar nämligen bara ORDNING. Därför blir det konflikt. Ordningen ska gälla ALLA och ÖVERALLT. Det ligger i ORDNINGENS väsen. Därför vinner den alltid. 

En elev tar inte av sig jackan i matsalen. Det är ett problem. Ett stort. Man ska ta av sig jackan i matsalen. Och kepsen. Jamen, den är ett skydd för henne. Mot omvärlden, försöker jag. Hon har det jobbigt. (Hon HAR det jobbigt!) Hon är tonåring. Jomen, ALLA ska ta av sig jackan i matsalen. Det har vi bestämt…

Jag var i kyrkan i söndags. Där satt en gubbe med keps på. Jag noterade. Men. Jag lyssnade på predikan. Och sjöng med i psalmerna. Och föll i konteplation. Leve FRIHETEN…

Idag ska vi skära karvsnitt. Skära i trä. Skapa. Gå in i. Försvinna in i. Med eller utan jackor och kepsar…

(Alltså, säkerheten är viktig! Jag säger inget annat…)

morgonlugn...

morgon bland morgnar
 mörkt
45 min tystnad
45 min tankar
 2 goda
en om hur lösa
 ett ev problem
och
en pedagogisk
 den ska utvecklas

börjar igen...

Jag har bloggat sen 98. Först på egna sidor. HTMLknåpande. Det var kul. Nytt och kul. Sen, efter några års paus, på AB tills dom la ner. Funderade på om jag skulle lägga ner för gott. Det är det där med motiven. Varför? Vad har jag att säga? Och så det där som alltid finns i luften. "Är det för du vill synas?" Och bakom det lite jante. "Tror du att du är något, eller!" 

Men.

När jag nästan har bestämt mej. Nya infallsvinklar. Jag hittar några bloggar jag tycker om. Som den här  t ex. Och så vet jag plötsligt vad jag behöver. Något vi faktiskt kräver av ungarna i dagens skola. Reflektion! Stanna upp. Fundera. Bromsa det flyktiga förbiilande s.k. livet en smula. Försöka iaf. Och bloggen är väl därvidlag det nästan perfekta formatet…

Dessutom. Om jag vill läsa vad andra skriver blir det ju lite som att betala tillbaka. Bloggar finns för att vi vill dela. Människan kommunicerar. Jag också…

Och så som sagt formatet. Jag gillar att skriva utan för stora ambitioner. Jag är för splittrad och rörig för att hålla ihop något större. Har nog inte begåvningen för. Och jag gillar att fota…

Den här omgången ska jag försöka fokusera mer på skolan som är min dagliga arbetsplats. Jobbar som slöjdlärare. Nya läroplanen, unga människor, skapande processer är väl bra utgångspunkter. Tillsammans med det där flyktigt framrusande s.k. livet...

16 okt

Hos barnbarnen. Grått ute.

En av hundarna har varit orolig hela natt. Klorna hörs mot parketten i det här huset. Runt runt. Uppför trappan. Och nedför. Jag har försökt släppa ut henne. Och ge henne vatten. Men hon bara tittar på mej. "Gå och lägg dej. Lägg dej i min säng." Inget hjälper. 

Nu har hon kopplat av. Nu ligger hon vid mina fötter. 

En hunds oro. Vad känner hon? Vilka tankar rör sig i ett hundhuvud? Utan att förmänskliga måste det väl finnas anknytningspunketer (nu gnäller hon igen). Oro utan ord. Hundångest. Nattångest. Sånt kan väl kännas igen. Icke formulerbart. Jag klappar henne på huvudet. Våra ögon möts. Kommunikation finns…

Vi ska gå en lång runda sen. Promenader är bra. För djur och för människor…

15 okt

Hos Johanna

Tranströmmer. Jag vet vad det är! Förskjutningen. Medvetandeförskjutningen. Försynta vägskyltar pekar ut förundrans små grusvägar. Kompassnålen mot öppna vatten. Vinden. Medvetandet. Staden. Himlen. Gränserna. Att finnas. Att vara till. Att bli medveten om detta märkliga…

"Och på kvällen ligger jag som ett fartyg

med släckta lysen, på lagom avstånd

från verkligheten, medan besättningen

svärmar i parkerna där i land."

(ur Klanger och spår, 1966)

14 okt

Såg på TVdebatt. Någon sa "för att säga det rent ut, Juholt är inte tillräckligt intelligent". Jag värjde mej en smula. Tänkte att det var inte smart. Att säga alltså. Men. Det var det kanske. Eller inte. Iaf, något stod genast klart för mej. Att det är så. Jag såg det där problemet jag är rätt bekant med. Tydligt. Fel människa på fel plats. (kanske är "intelligent" fel och laddat. Ordet. Om man istället säger "begåvning för"…) Nu handlade programmet om just om intelligens och begåvning. Och rätt och fel och plats. Det handlade nämligen om Glada Hudikteatern. Också...

Är det kanske karakteristiskt för vår tid eller för människan i alla tider. Fel plats. Som Zlatan i landslaget…

Du passar. Du är bra. Men inte där. Inte på den platsen.

Och vem skulle säga. Vem säger.

Lärare, för att ta ett ex, utbildas. År av studier. Sen blir det fel för en del. Ingen sa "Du är bra, men inte på den platsen".  Sånt säger vi inte. Sånt måste vi komma på själva. Smärtsamt. Detta här är inte min grej. Och många gör det aldrig…